Berättelser

Kratom underlättar min vardag så otroligt mycket!

Jag har använt kratom i ungefär ett år. Jag kom i kontakt med växten tack vare att min partner använt den under många år för att lättare kunna leva med sin ME.
Kratom har förändrat mitt liv på ett påtagligt och mycket positivt sätt. För mig har kratom lite samma användningsområde som kaffe, om jag tar lite kratom efter frukost orkar jag ta itu med dagen med en helt annan energi. Missförstå mig inte, det är inte så att jag börjar göra konstiga saker såsom att skura golvet med tandborste eller något sådant. Jag gör vad jag ska, fast med lite extra fokus, vakenhet och energi.
jag tänkte berätta om en av de häftigaste upplevelserna.
Jag är blind och använder ledarhund, jag har en fantastisk labrador vid min sida. Eftersom jag har varit blind i hela mitt liv är det ingen stor grej, det är så jag är bara. Men just att lära mig hitta på nya ställen är en utmaning, det kräver väldigt mycket fokus eftersom jag måste koncentrera mig hela tiden för att lägga en ny sträcka på minnet. I början av november förra året flyttade vi till Mölnlycke, utanför Göteborg, och jag började kämpa med att lära mig hitta. En sträcka som var extra knepig var från vårt hem och ner till centrum, en promenad på ungefär två kilometer, med en hel del att lägga på minnet i form av korsningar, gångtunnlar och rondeller. Jag övade och övade men just den här sträckan ville inte sätta sig, det bara fastnade inte. När man går med ledarhund gäller det att man har koll på var man är hela tiden, hundens uppgift är att leda förbi hinder och markera saker som trappor, kanter och stolpar. Det är alltså jag som förare som måste lära mig sträckan, om jag är förvirrad blir hunden det också. Och jag var i sanning förvirrad. Jag hade övat sträckan ett tiotal gånger under en period av ungefär en månad och var beredd att ge upp, då föreslog min partner att jag skulle ta mig en kopp kratom och ge det ett nytt försök, tror det var grön Kasung. Jag drack upp mitt te och vi gick ut. Min partner gick en bra bit bakom mig för att inte störa mig och hunden i vårt arbete. Och se, plötsligt föll det på plats! Det var som att min inre karta skärptes och jag kunde förstå sträckan och hur det såg ut runtomkring. Bilden klarnade och det blev logiskt. Nu går jag den vägen ofta, nästan dagligen, och varje gång känner jag en sådan tacksamhet till den här växten som underlättar min vardag så otroligt mycket.

frilansjournalist och föreläsare
Made on
Tilda